Genetiska aspekter av Gauchers sjukdom.
Gauchers sjukdom beror på ett ärftligt genetiskt fel i glukosylceramidas genen (GBA-genen) som leder till brist på det lysosomala enzymet glukosylceramidas (GBA, också känd som ß-glukosidas).
GBA-genen finns på den långa armen av kromosom 1 (1q21). Var och en har två GBA-gener i varje cellkärna. För att få Gauchers sjukdom måste en särskild punktmutation (en typ av genetiskt fel) förekomma i båda GBA-generna. Det är avgörande för att, ur genetisk synvinkel, klassa Gauchers sjukdom som autosomal recessiv. Det finns drygt 300 kända mutationer som kan orsaka Gauchers sjukdom. De vanligaste två mutationerna, N370S och L444P förekommer hos drygt 60% patienter och tillsammans med tre ytterligare (84GG, IVS2+1, D409H) hos drygt 95% patienter (data enl. Gaucher Registry, Annual Raport 2008). Gauchers sjukdom utvecklas om man har två samma (t.ex. N370S/N370S, L444P/L444P) eller två olika mutationer (t.ex. N370S/L444P, N370S/84GG) i GBA-gener.
Gauchers sjukdom utvecklas om man har dubbelt anlag för sjukdomen (d v s mutation i båda GBA-generna). Har man bara ett anlag blir man s k frisk anlagsbärare.
För att få Gaucher sjukdom måste båda föräldrarna vara anlagsbärare.
Om båda föräldrarna är friska anlagsbärare är risken att få ett sjukt barn 25%. Chansen att barnet är friskt, men anlagsbärare, är 50%. Chansen att barnet är friskt och saknar sjukdomsanlaget är 25%.
Om en person med sjukdom får barn med icke anlagsbärare för sjukdomen, ärver samtliga barn anlaget, men barnen blir inte sjuka.
Om en person med Gauchers sjukdom får barn med en person som bär på anlaget, är risken för barnen att få sjukdom 50%.
